EN MAN frågade om ett straff som väntar

dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja,

[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp.

Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod!

De ser [straffet] som något mycket avlägset,

men Vi ser det som något som ligger helt nära!

Den Dagen skall himlen likna smält koppar

och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull.

Ingen vän frågar efter en vän;

[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,

sin hustru, sin broder,

de anhöriga som hade beskyddat honom,

ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.

Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld

som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!

Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan

och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].

MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.

Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,

men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.

[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt

och som oförtröttligt förrättar sin bön,

och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar

åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd

och som tror på Domens dag

och fruktar sin Herres straff -

ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -

och som håller sina begär i styr

och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;

men går de längre är de syndare -

och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,

och de som står fast vid sitt vittnesmål,

och de som slår vakt om bönen.

[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.

HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar

från höger och vänster i stora grupper?

Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?

Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!

Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd

att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss!

Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om,

den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder,

stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts.