VID SOLEN och dess [bländande] sken,

och vid månen, när den lånar dess ljus!

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].